ISOLATIV

Det är ungefär såhär mitt liv ser ut just nu. Jag tycker det är jobbigt att vara ute på avdelningen trots att det är väldigt lugnt här. Så jag är mest på mitt rum. Kollar på serie, läser, målar, sover. Det finns inte energi till så mycket annat. Men på något sätt passerar dagarna ändå.

Pappa var här efter lunch idag. Eftersom jag inte får gå ut överhuvudtaget hade han med sig fika. Så vi satt på mitt rum, fikade, lyssnade på Springsteen och pratade bland annat om hur jag ska lägga upp mina inlämningsuppgifter. Just nu orkar jag knappt tänka på skolan. Men vi får se hur det är om ett par dagar. 

Vad är status på måendet då? Panikångesten har blivit bättre. Istället har den konstanta ångesten blivit starkare. Den känns i hela kroppen. Det gör fysiskt ont att andas. Jag får knappt i mig någon mat. Men jag försöker ändå att äta. Som tur är funkar det iallafall ganska bra med sömnen.

Om drygt en timme ska jag lyssna på femte och avgörande kvartsfinalen mellan SAIK och VSK. Sandviken har inte missat semifinal på över 20år. Det vore ju jävligt trist att bryta den sviten. 

Imorgon kommer förmodligen pappa på besök igen. Jag vill mest att det ska bli måndag så jag får prata med läkaren. 

Det var allt jag hade att berätta just nu. Hoppas ni har en bra helg!