ISOLATIV

- Tankar och känslor på resan ur ett liv kantat av psykisk ohälsa

Det händer grejer (typ)!

Vardag Permalink0

Nämen tjena! Det har varit helt dött på bloggen lite för länge nu, jag vet. Jag har tänkt blogga men det har liksom inte blivit av. Så, what's new? Till att börja med kan jag berätta att jag har fått en plats på Iris Hadar och påbörjar deras estetiska rehabiliteringsprogram nästa vecka. Det ska bli kul! Jag hoppas verkligen det kommer kännas rätt och bra. Annard har det inte hänt just någonting värt att nämna, förutom att jag har fått en tid för att träffa hon som kommer bli min kontakt på nya öppenvårdsmottagningen. Jag vill verkligen inte avsluta med min nuvarande terapeut, men jag har tyvärr inget val. Förhoppningsvis blir det bra ändå.

I övrigt mår jag bättre än sist jag bloggade. Även om jag fortfarande kan må väldigt dåligt emellanåt så är det ändå bättre. Det är lite som att jag mår ganska bra och skitdåligt på samma gång. Skum känsla. 

Det har varit fullt ös under helgen, från torsdag till söndag. Jag har hjälpt min syster tömma, packa och städa i hennes gamla lägenhet. Och så har vi mastat på båten. Vi gjorde det nästan helt själva och nästan utan missöden. Dessutom har jag fått in en till byrå och min egen säng i mitt rum hos pappa (äntligen). På grund av det har det även gått en massa tid till att fixa där under helgen. Jag var sjukt trött i söndags kväll kan jag lova. Snart ska jag åka till Maria och hänga hela kvällen. Det ska bli riktigt nice. Imorgon åker jag till Gävle för resten av veckan. Mamma ska resa bort, så jag ska bo i hennes lägenhet med Hugo. Så himla mysigt! Kommer hem igen på söndag. 

Nu går mitt tåg snart, så jag ska avsluta. Ha en bra kväll! Det ska jag ha iallafall. Jag lovar att försöka vara mer aktiv igen i fortsättningen. Fred, kärlek, osv. 

/Carro

Förmiddagshockey och fortsatt tungt

Psykisk (o)hälsa, Tankar, Vardag adhd, hockey vm Permalink0
 
Hej på er! Idag vaknade jag i hyfsat lagom tid. Vilket enligt de flesta är sent. Men det är svårt att motivera sig själv att kliva upp i "normal" tid när man inte har någonstans att gå till om dagarna. Längtar lite tills jag får börja på Iris Hadar just för att jag ska ha en anledning att kliva upp i tid. Under eftermiddagen har jag kollat på Sveriges lunchmatch mot Slovakien. Det blev 4-2. Och nu kom jag på att det var onödigt att skriva det pga det syns ju på bilden. Men whatever.
 
I övrigt så är det fortfarande jävligt tungt. Just nu försöker jag mest att skjuta upp alla jobbiga tankar och känslor tills jag ska träffa min terapeut imorgon. Det funkar okej. Mycket av det som pågår inuti mig just nu vill jag inte berätta för henne. Jag vill inte berätta för någon. Men jag vet att jag måste. Om jag inte berättar så gör jag bara mig själv en enorm björntjänst. Och hon kommer förmodligen lyckas dra ur mig det mesta i vilket fall som helst. Så jag förbereder mig mentalt för att berätta. jag ser inte fram emot samtalet imorgon. Men jag måste gå dit. Jag ska gå dit. Det är liksom "meningen" att terapi ska vara jobbigt. Och det blir nog bra i slutändan i vilket fall som helst. För jag vill ju komma framåt. Då tjänar det ingenting till att inte vara ärlig. 
 
Idag skiner solen och jag hade tänkt gå ut på en långpromenad. Men kroppen är trött och tung, och huvudet värker fortfarande. Så jag skiter i det. Håller på med tvätt just nu, och ska försöka städa lite också. Eller mest plocka undan lite. Mitt rum är inte superstökigt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv att jag har lyckats hålla det hyfsat städat ett tag nu. Haha. Alla som känner mig vet att jag typ alltid har stökigt omkring mig. Det är väl till viss del ADHD-relaterat. Hade ännu större problem att städa innan jag fick börja med cs-medicinering.
 
Jag har precis skickat in en förfrågan på Mina vårdkontakter att jag vill träffa min läkare på vårdcentralen angående min huvudvärk. Det börjar bli väldigt jobbigt nu. Har sökt för det tidigare, men det har liksom inte blivit så mycket av det. Den här gången ska jag försöka trycka på att få det utrett lite mer. 
 
Oh well. Det var allt jag hade att säga nu. Fred, kärlek, osv!
/Carro

Går rädslan någonsin över?

Psykisk (o)hälsa, Tankar, Vardag Permalink1
 
Det är tungt just nu. Riktigt tungt faktiskt. Idag har jag dessutom haft grotesk huvudvärk. Men en stor kopp kaffe i favoritkoppen gör allting lite bättre. I övrigt känns det som att jag inte gör annat än ångesthanterar. Står ut. Går emot. Reglerar känslor. Distraherar. Omfokuserar. Det är jävligt tröttsamt att göra det dag ut och dag in. Men jag fortsätter. Och på något sätt tar jag mig igenom dagarna. Ibland utan att riktigt veta hur.
 
Vill ni veta sanningen? Jag är rädd. Hela tiden. Rädslan lämnar mig aldrig. Den tar sig obehagliga former och sätter sig i bakhåll. Väntar på att anfalla. På att få sätta sina sylvassa klor i mig och få mig att bli förvirrad över verkligheten. Jag är rädd för att bli anfallen. Rädd för rädslan. Hur fan slutar man vara det? Jag har låtit den anfalla mig tusentals gånger. Suttit där och gråtit mig igenom obehagliga upplevelser. För det är ju tydligen så man ska göra. Exponera. Och visst har det väl blivit lite bättre. Men det är som Jocke Berg sjunger; "rädslan den går över, men den där oron stannar kvar"
 
Till top