ISOLATIV

- Tankar och känslor på resan ur ett liv kantat av psykisk ohälsa

En dag på varvet

Permalink0
 
Hej! Dagen har spenderats på varvet med lillasyster. Vi fick väldigt mycket gjort. Täckställningen (den som ligger på marken på bilden) är nu uppsatt och det är bara presseningen kvar. Vi lyckades även få med väldigt mycket saker hem trots att pappas bil är värdelös när man ska ha med sig mycket grejer, haha. Tror vi slog något slags rekord i att fullproppa bilen. Såhär såg det ut:
 
 
Allt tack vare att min syster är "kung på tetris". Haha.
 
Nu är jag väldigt trött, främst mentalt. En seg ångest biter sig envist fast och gnager i bröstet. Jag försöker distrahera mig bäst jag kan. Har målat naglarna och nu ska jag ta tag i att plocka undan lite i mitt rum. 
 
Imorgon ska jag träffa T från boendestöd, och sedan cykla bort till Navet för att ansöka till komvux med kursstart i januari. Är mer sugen på att börja plugga än att arbetsträna. Om jag pluggar får jag en chans att träffa nya människor i min ålder, kanske får nya vänner, och hjärnan får jobba. Jag har aldrig riktigt gjort någonting där hjärnan får jobba sedan jag började med ADHD-medicin. Är väldigt nyfiken på vilken skillnad det skulle bli att gå i skolan. 
 
Ja, det blev inget superintressant inlägg idag. Men det är okej. Nu - städa. Hejdå!

När verkligheten skakar

Min historia, Psykisk (o)hälsa, Tankar, Vardag lenagården, psykos, terapi, uppsala Permalink2
 
Idag har jag och Julia druckit take away-kaffe vid ån. Det var supermysigt. Förutom en liten detalj. Jag har börjat bli rejält rädd av svarta fåglar som rör sig i min närhet. Direkt tänker jag att det är djävulens utsända i förklädnad som är ute och spionerar på mig. Som om det inte var nog såg jag blodiga fotspår framför mig när jag var på väg hem. Varje gång jag tittade upp såg jag flickan som är min vålnad stå där, i slutet av de blodiga fotspåren. Total jävla panikDirekt när jag kom hem tog jag Stesolid och distraherade mig med att kolla på hockey och skriva. Jag känner fortfarande närvaron av djävulens utsända och flickan står där när jag tittar upp. Ja, paniken gror i halsen. Men jag försöker minnas vad psykologen på LG brukade säga till mig. "Du kanske får leva med det här resten av livet. Men du kan själv påverka hur mycket plats det får ta i ditt liv" Så jag påminner mig själv, gång på gång, om att det är min egen hjärna som skapar allt det här, att det inte är verkligheten. Verkligt, ja. Men inte verkligheten. Tack vare terapi och mediciner har jag nu en bättre stabil verklighetsuppfattning. Jag går inte runt och konstant gränsar på psykos. Nu är jag medveten om att jag oftast kan påverka hur långt ifrån verkligheten jag spinner iväg. Jag kan oftast stoppa det i tid. Det viktigaste jag fick lära mig om det här under tiden på LG var låt det finnas där, men låt det inte ta plats. Så det kämpar jag med nu. Jag observerar att det finns där. Men jag försöker att inte låta det krypa in under skinnet på mig. Att inte tillåta mig själv att spinna iväg. Jag tar mina mediciner, jag sover, jag äter. Ju mindre plats jag låter det ta, ju snabbare klingar det av. Försvinner det helt? Nej, oftast inte. Men det kommer ner till en nivå där det inte gör mig livrädd. I perioder måste jag göra det här ofta. Hela tiden. I perioder knappt någonting alls. Men jag vägrar låta mig själv tappa verklighetsuppfattningen totalt.

Borderlinediagnosen skrivs av!

Psykisk (o)hälsa, Tankar, Vardag Permalink0
 
Idag är en bra dag. En dag att minnas. Jag har gjort en ny SCID-II (utredningsformulär för personlighetsstörningar) och resultatet var tydligt. Av 9 möjliga kriterier ska man uppfylla minst 5 för att ha en borderlinediagnos och jag uppfyller endast ett. Egentligen tyckte läkaren ett och ett halvt, men halva kriterier räknas inte riktigt. Det innebär att min borderlinediagnos nu offciellt kommer att skrivas av. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns! Helt fantastiskt verkligen. Dels för att det visar att jag faktiskt kommit långt senaste åren. Men framför allt för att det förhoppningsvis kommer göra stor skillnad om slutenvård krävs igen. Jag hoppas då slippa bli stämplad och konstant behöva hävda mig inför läkare och personal som har en väldigt trångsynt bild och sätter alla med borderlinediagnos i samma fack. Och jag kan försäkra er om att det inte är ett trevligt fack att bli placerad i. Speciellt när jag inte ansett att jag har diagnosen på väldigt länge. 
 
Jag har även hört från min handläggare på FK idag att hon fått besked från AF och kan boka in en tid för möte. Hon skulle ringa angående det imorgon. Det känns också bra! Hoppas att en arbetsträning kan komma igång snart.
 
Imorgon ska jag träffa en sjuksköterska på neuropsykiatriska mottagningen. Vet inte riktigt vad syftet med samtalet är, men jag antar att det mest är för att etablera en kontakt. 
 
Jag är nöjd med vad dagen har gett. Borderlinediagnosen borta och snart möte med AF och FK. Två bra besked. Jag tror bestämt att det gör den här dagen bra. Och det känns som att det äntligen händer något positivt. 
 
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan krypa ner under täcket och kolla på någon bra serie. Ha det fint!
 
Till top