ISOLATIV

 

Senaste dagarna har varit fortsatt tunga. Jag har ångest mest hela tiden. Tvångstankarna har blivit värre och overklighetskänslorna starkare. Ibland känns det som att allting är overkligt, men samtidigt alldeles för verkligt. Jag känner mig så himla ledsen och frustrerad. Det ena triggar det andra, och jag vet inte längre vad som kom först. Allt är bara en enda röra. Vet inte riktigt hur jag ska komma på banan igen. Men jag försöker verkligen att ta hjälp på olika sätt. Och jag kämpar hela tiden med att stå ut. Just nu känner jag inte speciellt mycket hopp och livsglädje. Men även om det känns sjukt avlägset just nu så försöker jag att inte glömma bort vad jag kämpar för. 

 

Idag var mitt mål att kliva upp i tid, komma iväg till Iris och vara kvar fram till lunch. Jag var kvar hela dagen (SCORE), plus en timmes samtal med min mentor. Imorgon ska vi åka till Stockholm, och jag har vägt för- och nackdelar med att följa med hela eftermiddagen. Men nu har jag ställt in mig på att göra det. Så jag har fixat matsäck, plockat fram kläder, osv. Det kan fortfarande bli så att jag stannar hemma, men det beslutet fattar jag imorgon. Efter att jag har druckit kaffe och ätit frukost, haha. Annars blir det så lätt att jag säger "fuck it" för att jag är trött. 

 

Nu ska jag duscha och tvätta håret. Sen dricka te och måla naglarna. 

 

Just det. Penguins vann Stanley Cup för andra året i rad, och det är awesome. 

 

Hejdåååå!