ISOLATIV

Nu har jag suttit här hur länge som helst och försökt komma på vad jag ska skriva. Hur jag ska beskriva känslan jag har just nu. Men inga ord känns rätt. Jag vet nog inte riktigt själv vad det är jag känner. När jag kom hem idag sköljde ångesten och en känsla av total meningslöshet över mig. Och nu sitter jag här och känner mest att jag inte vill vara med längre. På onsdag ska jag träffa min nya samtalskontakt igen. Det är så mycket jag vill prata om. Så mycket jag behöver prata om. Men jag känner inte att jag kan. Jag vill träffa min terapeut istället. Att vi har avslutat gör mig så sjukt jävla stressad och ledsen. Det är en enorm trygghet som har ryckts undan. Jag känner mig otrygg nu. Otrygghet är den värsta känslan jag vet. Fan. Just nu är allting totalt upp och ner. Men imorgon ska jag iallafall träffa T från boendestödet. Det känns bra. 

 

Idag var det ju tänkt att vi skulle ut och segla. Men vi kom ner till hamnen och insåg att det blåste lite för mycket för att det skulle kännas bra. Jag var dessutom redan stressad och trött. Så det blev ingenting. Förmodligen blir det nästa helg istället. 

 

Jag hade tänkt duscha nu. Men jag orkar inte. Så det blir till att försöka sova direkt istället. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon. 

 

Hoppas ni har haft en bra helg. Det har jag ändå haft trots allt. 

 

Hejdååååååå!