ISOLATIV

Hejsan vänner! Jag sitter på tåget hem från Gävle. Som vanligt har jag alldeles för mycket packning med mig. Men den här gången kan jag ju skylla på ostabilt väder och att jag därför behövde massa variation. Typ. Haha. Jag har iallafall haft det bra. Det har varit såå himla mysigt att få rå om Hugo lite för mig själv. När jag kom fram i onsdags hade han lagat falukorv i ugn med potatismos. Värsta bästa! Han har varit i skolan torsdag och halva fredag, så då har jag fått roa mig själv. Annars har vi mest kollat på bra filmer och spelat monopol. Igår kom mamma hem också. Hon och jag promenerade till boloungern och fikade medan Hugo var på gymmet, sen åkte vi och uträttade ett par ärenden innan vi handlade mat. Jag skulle ha åkt hem igår, men bestämde mig för att stanna en natt till. Så nu är jag på väg hem.

Trots en superbra vecka och helg så känner jag att jag är på väg in i en jobbig period igen. Det är mycket som händer i min hjärna som jag inte alls gillar. Men jag försöker att inte stressa upp mig över det. Inget blir bättre av det. Förmodligen är jag stressad över att det är en del förändringar på gång nu. Jag brukar generellt inte ha så svårt för förändringar, men det är ju ganska stora sådana nu. Dels så är jag lite nervös över att börja på Iris Hadar. Eller mer spänd kanske. På ett bra sätt dock. Något som är mycket jobbigare är att jag har insett att jag snart kommer ha mitt sista samtal med min terapeut. Det känns verkligen skit. Jag vill verkligen inte. Men som jag sagt tusen gånger tidigare kan jag inte göra något åt det. Så det är bara att acceptera. 

Nu är jag snart framme. Så ska avsluta. Men vi hörs snart igen! Hejsvejs.