ISOLATIV

 

Senaste dagarna har varit tunga. Riktigt tunga faktiskt. Jag har haft brutalt mycket ångest, känt mig jättedeppig och haft flera panikångestattacker. Suicidtankarna har haft mig i ett hårt grepp och jag har kastats hejvilt mellan hopp och förtvivlan. Bokstavligen. Ingen av mina vid behovs-mediciner har riktigt hjälpt trots att jag tar väldigt sällan och det då alltså borde hjälpa. Jag har knappt kunnat äta på flera dagar och har svårt att sova. Idag var jag och träffade min terapeut. Det var ett jobbigt men bra samtal. Fick en övning jag ska göra, ska smsa henne varje dag tills vi träffas nästa vecka och på fredag ska hon ringa. Hon skrev ett meddelande till min läkare, men jag har inte fått någon respons på det så jag vet inte om hon fått svar och vad svaret isåfall blev. När jag kom hem höll jag på att få ett fullständigt bryt och ville slå sönder huset med ett baseball-trä. Istället tog jag vid behovs-medicin, satte mig i soffan och jobbade med andningen tills den värsta ångesten lagt sig. Då gjorde jag kaffe, plockade fram målarboken och lyssnade på "SHL-podden möter: Jacob Blomqvist". Efter det blev allt lite lättare. Under eftermiddagen och kvällen har läget pendlat en del, men inte riktigt lika kraftigt.

 

Så för att vara lite positiv också kan jag tala om att jag ska på lägenhetsvisning på lördag och jag fick bättre slutbetyg i kursen än jag vågat hoppas. Heja heja!

 

Nu har jag precis bytt sängkläder och ska hoppa in i duschen. Sen ska jag försöka äta något kvällsfika innan jag hoppar i säng. Hoppas ni har haft det bättre än jag senaste dagarna! Over and out.