ISOLATIV

 

Under eftermiddagen började jag må sämre igen. Ångesten bara pumpade i hela kroppen och tankarna snurrade kring det ena med det femtisjunde. Helt plötsligt satt jag där igen och tänkte att vad fan gör jag nu? Men istället för att fastna i ångesten tog jag mig en kort, men rask promenad runt kvarteret. Sen gjorde jag mig en kopp kaffe, plockade fram chokladen jag köpte igår, och satte mig och läste med bra musik. Och vet ni? Det hjälpte. Blev det bra? Nej. Men det blev bättre.

 

Är det någonting jag har lärt mig genom åren så är det att det sällan går att utplåna ångesten totalt. Däremot går det att göra situationen uthärdlig. Det går att få ner ångesten till en nivå där man känner att man trots allt orkar. Även om man inte orkar hur länge som helst så orkar man iallafall för stunden. Det är lite det man får göra när det är som värst. Lära sig att ta en stund i taget. Och det går. Utan massa mediciner. Självklart kan mediciner behövas, jag använder det ju själv ibland. Men långt ifrån alltid. Medicinerna kan ändå inte ta bort ångesten helt. Om det är det man är ute efter med ångestdämpande mediciner anser jag att man behöver tänka om lite. Jag har varit i den situationen att jag tagit ångestdämpande i tid och otid, dessutom i alldeles för höga doser. Men jag visste ju inte vad jag skulle göra istället. Det är någonting man måste lära sig, och kämpa hårt med. Ångestdämpande mediciner är till för att tas i absolut värsta fall. Som det allra sista man tar till.

 

När jag bodde på behandlingshem och bad om vid behovs-medicin fick jag ofta frågan "varför vill du ha medicin?" Och de frågade inte för att de inte ville ge mig medicin, utan för att jag skulle lära mig att testa annat först. Det tog ett tag, men till slut lärde jag mig att jag kunde reglera ångesten på andra sätt. Jag lärde mig massa krisfärdigheter. Numera har jag min krislista uppskriven i kalendern och uppsatt på anslagstavlan i sovrummet. Även om jag har mycket av färdigheterna inpräntade i skallen så kan jag ibland glömma bort. Då är det bra att ha en lista nära tillhands. 

 

Har ni något speciellt ni brukar ta till när det är jobbigt?

 

Kärlek till er!

/Carro