ISOLATIV

 

Hej på er! Det har blivit en halvt ofrivillig bloggpaus under ett par veckor. Jag har velat blogga, men ändå inte riktigt haft ork eller motivation. Men nu ska jag ge bloggen lite HLR och hoppas att ni inte glömt mig. 

 

Vad har hänt senaste veckorna då? Jag hade det bra i Jönköping, trots att jag egentligen mådde skit. När jag åkte hem på fredagen körde busschauffören fel efter Norrköping, vilket var tur eftersom det gjorde så att vi inte kom fram till Stockholm i tid, och därmed missade kaoset efter terrorattentatet. Istället hamnade vi vid Karolinska efter ett antal omdirigeringar, och där plockade pappa upp mig med bilen. 

 

I övrigt har det inte hänt just någonting värt att nämna. Jag mår fortfarande inte bra alls. Det mesta av min energi går åt till att avstyra suicid- och självskadeimpulser. Dessutom har jag börjat drömma väldigt mycket mardrömmar. Flera gånger varje natt vaknar jag och har panik. Att inte få ro från rädsla och ångest ens när jag sover är något nytt för mig. Det tar såklart ännu mer energi. Så livet står ganska stilla just nu. Men igår tvingade jag iväg mig själv till gymmet för första gången på några veckor. Jag hoppades på att det skulle ge lite ro i kropp och själ. Och det gjorde det, om så bara för en liten stund. 

 

Imorgon ska jag träffa min terapeut, också första gången på några veckor. Det ska bli jätteskönt, trots att jag är rädd att det kan bli väldigt jobbigt. 

 

OH JUST DET! Glömde nästan. Värt att nämna är ju (självklart) att Brynäs slog ut Frölunda i en sjunde och direkt avgörande match i Göteborg i fredags. Så nu är de i final mot HV71, så jävla sjukt! Tyvärr blev det förlust i första matchen nere i Jönköping i söndags, men idag är det match hemma i Gavlerinken. Jag ska sitta bänkad här hemma och heja. Kämpa för guldet nu pojkar!