ISOLATIV

 

Idag har jag varit med pappa till Odinsborg och fikat. Sen jag kom tillbaka till avdelningen har jag haft sjukt mycket jobbiga tvingande tankar och känt mig ledsen. Och jag känner mig kluven. En del av mig vill gråta, skrika, ruttna under en sten och dö. En annan del av mig vill ut härifrån snabbt som ögat, plugga, jobba, träffa nya människor, sätta igång med livet. Jag slits okontrollerat mellan total meningslöshet och livsglädje. När jag blir utskriven ska jag kontakta min handläggare på FK om att jag behöver en sysselsättning. Orkar inte bara gå hemma mer nu. Det gör mig galen, och jag mår mycket sämre av det. 

 

Annars händer inte så mycket här eftersom det är helg. Imorgon ska jag iallafall hem och äta middag. Det ser jag fram emot. Nu tror jag att jag ska måla en stund för att skingra tankarna. Hejdå!