ISOLATIV

Hejsan vänner! Jag sitter med favorittröjan i soffan och kollar på Brynäs hemmamatch mot Luleå. 2-1 står på tavlan just nu, good stuff!

Annars då? Jag mår faktiskt inte så värst bra. Känner mig väldigt ledsen, frustrerad och ångestfylld. Idag konstaterade min terapeut att jag står still behandlingsmässigt just nu. I våras gick allting framåt. Jag mådde bättre, jag hade förståelse för mig själv och mina känslor. Framför allt var jag på väg att börja känna mig självständig. Nu är det som att jag har tagit massiva kliv bakåt. Förmodligen beror det på min livssituation i allmänhet. Ingenting är som jag vill ha det. Inte alls. Men jag har iallafall börjat dra i trådar som förhoppningsvis leder till arbetsträning ganska snart. Det är iallafall ett steg i rätt riktning. I övrigt försöker jag jobba med acceptans och självvalidering. Jag försöker att inte tappa hoppet om att saker och ting kommer ordna upp sig. Att det inte är kört att få leva det liv jag strävar efter.

Annat som har hänt senaste tiden då. I söndags var jag och Johanna ute och gick drygt 1 mil i skogen. Det var supermysigt. Och igår var det dags för båtupptagning. Allt gick finemang, så nu står Pippilotta på land.

Imorgon ska jag upp till Gränby C och träffa fina människor. Längtar!

Just det, idag när jag träffade min terapeut bad jag om att få göra en ny SCID-utvärdering för att se vilken/vilka diagnoser som faktiskt stämmer. Snart ska ju remiss skickas till Affektiva mottagningen eftersom jag fyller 25 i januari, och jag vill att det ska bli så rätt som möjligt. Har också fått tid hos en sjuksköterska på neuropsykiatriska enheten, och jag har ingen aning om varför. Ehh.

Anyway, peace out!

Ps. Det står 2-2 i matchen nu.