Göm dig i hoodien, imorgon blir bättre! (Typ)
Jag har försökt skriva någoning i flera dagar. Men det har liksom inte blivit just någonting. Idag var första dagen på Iris Hadar. Det kändes bra. Och jag klev upp vid 07 imorse. Utan problem. High five på den va! Bäst att jag vänjer mig vid det eftersom jag kommer gå på Iris 3-4 dagar i veckan nu. Men det är skönt ändå. Att ha en anledning att kliva upp på morgonen. Komma hemifrån, träffa trevliga människor osv. Så det kommer säkert bli bra.
I övrigt mår jag skitdåligt just nu. Mitt inre är ett enda stort kaos. Jag har återigen börjat få svårt att avgöra vad som är verkligt eller inte. Ångesten är brutal. Starka jobbiga känslor avlöser varandra. Rädsla. Ilska. Sorg. Skuld. Har inte träffat min terapeut på över en vecka. Och hon är bortrest i två veckor nu. På fredag ska jag iallafall träffa först min läkare, och sedan min nya öppenvårdskontakt samt T från boendestödet. Jag kan inte låta bli att undra hur jag ska ta mig igenom det här. Men det går nog. På något sätt. Det har ju gått så många gånger förut. På något sätt.
Nu ska jag duscha, sen ska jag fan sova. Hoppas jag. Tar nog Imovane och hoppas på att imorgon blir bättre. Då ska jag på min kusins studentmottagning efter Iris. Det blir nog trevligt. Ha det gött people!